hope for now
Kategori: Allmänt
Den här låten, den är alldeles för bra. Alldeles för många repeats. Gåshud alldeles för många gånger. Är det hälsosamt att bli besatt av en låt? Jag har 10 låtar, tror jag, som jag tror alltid kommer vara nån form av trigger för mig. Alla dom låtarna är i stil med Hope for now. Tröttnar inte på sån musik. Blir harmonisk och lugn när jag lyssnar. Blir liksom lite filosofisk under tiden. Kan lyssna på samma låt om och om igen i minst 1h utan problem. Vad vore livet utan musik?!
Låtarna som jag har valt till cykeln är också triggerlåtar för mig. Men på ett annat sätt. Får igång den röjiga versionen av Emelie (även om det oftast inte behövs musik till den, röj-Emelie kommer i tid och otid ibland haha). Jag måste tex lyssna på riktigt röjarmusik innan jag drar igång mitt cykelpass, annars tar de tid för mig att hitta stämningen. Som igår, då hade jag cykelsalen i 30 min innan vi skulle börja. Drog igång musik, höjde volymen och NJÖT. Känslan av basen gav mig gåshud några gånger. Sen var det bara att ösa på i 55 min, med två tappra krigare, tack för att ni kom! Är fortfarande lite virrig i upplägget, men de börjar lägga sig. Headsetet fick sig en rejäl omgång, funkade nästan 100%. Fokusering på en sak i taget för att lära mig det ordentligt, sen byta grej. Tror det funkar bäst för mig. När Sebastian Ingrosso - Calling kom, då kom gåshuden! Satan i gatan :D Mycket gåshud i det här inlägget, men det är en underbar känsla!
Vill ni lyssna på den omtalade discolistan, hittar ni den här:
http://open.spotify.com/user/ejmbbergsten/playlist/3kqa6sv8D6NXLXx2CuvjTp
