- everyone deserves to sparkle

Musik och skratt är som balsam för själen.

Det finaste tacket får ni av mig!

Kategori: Kärlek från hjärtat

REKORD! Räknade till 12 asgrymma människor, som kom på min övningscykel. Övningscykel, förstår ni?! Det är inte ens en riktig klass!! Det gör mig så glad! Ni ger mig så jäka mkt energi med era plågade miner, helt sjukt. Ju tröttare ni ser ut att bli, desto mer krut ger ni mig. Krutet sparar jag till sista blocket, kroppen skriker att den inte vill mer. Men hjärnan vill, så vi kör. Hela vägen. Då ska krutet ta slut. Och det gör det, varje gång. 28 intervaller senare, vill vi göra om det igen. 28 intervaller tar vi oss igenom. Hur grymma är vi inte?

Jag kan inte beskriva med ord. Vill så gärna att ni ska förstå känslan jag upplever. Den är magisk. Helt fantastisk. Det blev inte bara rekord i antalet deltagare idag, utan även i gåshud. 3 gånger. Sjukt.

Jag tror att jag nånstans innerst inne, börjar inse att jag faktiskt är ganska duktig på det här nu. Att jag brinner för det och vill göra om det igen och igen och igen är ingen tvekan om. Det är helt galet att jag, Emelie, leder en grupp människor i en cykelsal, att ni lyssnar på mig, att ni kämpar, svettas, stånkas och går ut med ett leende på läpparna. Euforisk? Ja.

Och här vänner, this is where the magic happens!

bästa låten, någonsin.

Kategori: Allmänt



This one's for the lonely.
The one's that seek and find, only to be let down time after time.
This one's for the torn down, the experts at the fall.
Come on friends get up now, you're not alone at all.

This one's for the faithless, the ones that are surprised.
They're only where they are now, regardless of their fight.
This one's for believing, if only for it's sake.
Come on friends get up now, love is to be made.

This is for the ones who stand.
For the ones who try again.
For the ones who need a hand.
For the ones who think they can.

Jag har världens bästa pappa

Kategori: Kärlek från hjärtat

Svar på kommentaren varför pappa stirrar ut mig på mina pass:

En spark i rätt riktning

Kategori: Kärlek från hjärtat

Jag har sagt det förut, och säger det igen. FY FASEN VAD KUL DET ÄR ATT INSTRUERA!!!! Känns äntligen som att bitarna börjar falla på plats. Jag har koll på upplägget, tiden, headsetet, ansträngningsskalan (nästan) och på deltagarna. Ibland har jag inte koll på mig själv istället, men då får man låtsas som ingenting haha. Mycket man ska hålla reda på, armar, ben, huvud, deltagarna (typ som att pappa stirrar ut mig, att nån myglar lite. Tro mig, jag ser allt), tiden, att jag inte ser för-jävla-glad ut hela tiden. Tro inte att det bara är att sätta på lite musik och cykla på. Det är mycket planering bakom, believe me! Men helt fantastiskt fruktansvärt roligt är det. Längtar till varje pass, varje gång. Tänker spinningen, ungefär... nästan hela tiden. På vad som kan förbättras, förändras. All feedback är bra feedback, så länge ingen kommer och drar fram motorsågen och kapar mig som ett träd såklart. Då blir jag lite ledsen, för jag tror och känner, att det faktiskt är helt okej!

Innan varje pass är jag faktiskt nervös. Men så fort jag kommer igång så släpper det. Får värsta kicken av att se när folk verkligen tar i och ger allt. Värsta energiboosten och gåshuden. Sista sekunderna av passet, allas plågande ansikten, svetten som droppar och känslan när man vet att 25 sekundersspurten är klar. Återhämtningen. Kroppen är fascinerande. Den klarar av mer än vad vi tror. "Tackar" vi någonsin kroppen? Jag har lärt mig att uppskatta min kropp när den fungerar som den ska. Har alltid tagit förgivet att jag kan göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Men, efter att mina diskar och ischiasen började krångla, och smärtan som jag har upplevt (fyfan) och inte kunna fungera normalt, så har jag lärt mig att kroppen ändå är skör. Man måste ta hand om den. Kanske inte alltid köra på i 180. Inte meningen att vi ska skada kroppen när vi röjer på, utan stärka den! :) Hur som helst, det jag egentligen ville komma till, är att vi är bra på att klaga och gnälla när det gör ont, men tackar och njuter inte när det faktiskt funkar som det ska! Iallafall inte jag, för ens nu!

Ha en helt underbar vecka. Jag hoppas att vi ses i veckan, antingen torsdag kl.19 eller söndag kl.13 (på Sats Tule såklart, tack Madde!!!!)

Och förresten, HEJA BRYNÄS!!!!!!!!!!!!

.

Kategori: Allmänt

Ibland funderar jag över mitt val av karriär. Snart är jag klar på IHM, inplastad och klar redovisningsekonom i juni. Redovisning är kul (tror ni på mig?). Reda ut, grotta, lösa, fixa, trixa. Känslan som infinner sig när man löst nåt. Bra klapp på axeln.

Fick mersmak efter SAFE-utbildningen och skulle kunna tänka mig att gå PT-utbildning, och kanske jobba heltid med det samt som gruppträningsinstruktör. Hur underbart är det inte att kunna dela med sig och få tillbaka energi med människor? Se hur dom ger det där lilla extra när det känns som att benen ska ta slut och lungorna ska sprängas. Nöjda ansiktsuttryck efteråt. Känslan i kroppen. Magisk. Den känslan är vi alla värda.

Och sen har jag ju alltid det där eviga bakandet. Kan inte låta bli. Det är så roligt. Och rofyllt. Och gott! Ett DiscoGittans Café i Årsta. Myser runt bland bullar och kakfat i rutigt förkläde. Serverar kaffe och hänger med kunderna. Det är väl också livskvalité (kanske inte dom tidiga morgnarna då....). Tänk att man kan välja exakt vad man vill göra. Och tänk att just det kan göra det så svårt att välja. Jag undrar om jag kommer hålla på med nåt av det här om 5-10 år.. Säkert har jag ändrat mig 100 ggr om under tiden :)



Raconte-Moi Une Histoire

Kategori: Allmänt

I heard about this frog. It's a very tiny frog, but it's also very special. You can only find it in the jungle, so far away from me. But if you find it and if you touch it your world can change forever.

If you touch its skin, you can feel your body changing and your vision also. And blue becomes red and red becomes blue, and your mommy suddenly becomes your daddy, and everything looks like a giant cupcake.

And you keep laughing and laughing and laughing. Nothing is ever quite the same really. And after you finish laughing, it's time to turn into a frog yourself. It's very funny to be a frog. You can dive into the water and cross the rivers and the oceans. And you can jump all the time and everywhere. Do you wanna play with me?

We can be a whole group of friends. A whole group of frogs. Jumping into the streets. Jumping into the planet. Climbing up the buildings. Swimming in the lakes and in the bathtubs. We would be hundreds, thousands, millions. The biggest group of friends the world has ever seen. Jumping and laughing forever. It would be great, right?

hope for now

Kategori: Allmänt

Den här låten, den är alldeles för bra. Alldeles för många repeats. Gåshud alldeles för många gånger. Är det hälsosamt att bli besatt av en låt? Jag har 10 låtar, tror jag, som jag tror alltid kommer vara nån form av trigger för mig. Alla dom låtarna är i stil med Hope for now. Tröttnar inte på sån musik. Blir harmonisk och lugn när jag lyssnar. Blir liksom lite filosofisk under tiden. Kan lyssna på samma låt om och om igen i minst 1h utan problem. Vad vore livet utan musik?!

Låtarna som jag har valt till cykeln är också triggerlåtar för mig. Men på ett annat sätt. Får igång den röjiga versionen av Emelie (även om det oftast inte behövs musik till den, röj-Emelie kommer i tid och otid ibland haha). Jag måste tex lyssna på riktigt röjarmusik innan jag drar igång mitt cykelpass, annars tar de tid för mig att hitta stämningen. Som igår, då hade jag cykelsalen i 30 min innan vi skulle börja. Drog igång musik, höjde volymen och NJÖT. Känslan av basen gav mig gåshud några gånger. Sen var det bara att ösa på i 55 min, med två tappra krigare, tack för att ni kom! Är fortfarande lite virrig i upplägget, men de börjar lägga sig. Headsetet fick sig en rejäl omgång, funkade nästan 100%. Fokusering på en sak i taget för att lära mig det ordentligt, sen byta grej. Tror det funkar bäst för mig. När Sebastian Ingrosso - Calling kom, då kom gåshuden! Satan i gatan :D Mycket gåshud i det här inlägget, men det är en underbar känsla!

Vill ni lyssna på den omtalade discolistan, hittar ni den här:
http://open.spotify.com/user/ejmbbergsten/playlist/3kqa6sv8D6NXLXx2CuvjTp

Cykeltorsdag

Kategori: Allmänt

Laddar påskcykel och övar bitchblicken framför spegeln just i denna sekund. Ska blir så ROLIGT att cykla idag, djävulens taggad! :)

hurry up, we're dreaming

Kategori: Allmänt

Denna härliga skärtorsdag bjuder oss på sol! Solen gör gott för humöret. Ofta kommer jag på mig själv att jag känner mig oförskämt glad, och då är det ofta pga att solen kikar fram och värmer lite. Konstigt att humöret kan styras så mycket av vädret. Nästan lite creepy när jag tänker efter. M83 (Midnight City och Wait är bäst idag) spelas på repeat, har dansgolv på vardagsrumsgolvet och kör sköna dansmoves. Tur att ingen kan beskåda mina ypperligt grymma steg. Slår Bounce med hästlängder.......

Ikväll ska jag cykla mitt älskade lilla pass igen, känner mig som ett barn som väntar på tomten. Hur kan jag tycka att det här är så roligt? Kommer de vara lika roligt om ett år tro?! Jag hoppas verkligen det!!

För övrigt är det här dagens bästa låt (ja, den är deppig och jag älskar deppig musik!). Lyssna på Spotyify, lite bättre ljud där 

Send your dreams where nobody hides. Give your tears to the tide. No time. No time. There's no end. There is no goodbye. Disappear, with the night. No time

Bakslaget

Kategori: Allmänt

Inleder dagen med migrän. 4h totalt omedveten om omgivningen börjar jag vakna till liv igen och känna mig någolunda levande. När migränen börjar släppa kommer nästa bomb. Ryggen. Ja, varför inte ta allt på en jävla gång? Ryggen har varit bra i 2-3 veckor. Jag har skött rehaben och allt som jag ska. Inga onödiga belastningar och tänkt på bålstabiliteten i allt jag gör. Gör jävligt ont, nerven är i kläm igen, gör ont ner i låret. Har lust att lägga mig i fosterställning och gråta. Varför kommer det här nu??????????????
Jag som promotar positiv inställning i alla lägen. Idag kan jag inte riktigt leva upp till det. Eller kan jag?

Pink sunday

Kategori: Allmänt

Inledde fredagskvällen med att köra mitt allra första pass med Jonis som enda publik. Det gick helt okej, fick justera lite musik och upplägg. Headsetet fick vi ta bort för jag hade ingen "muff" så ljudet åkte bara förbi. Vrålade för kung och fosterland för att förmedla vad som skulle göras.

Igår var det dags igen, fyra glada i publiken den här gången. Utan headset igen, så det var vrål och sänkamusikensåattallahörvadviskagöra. Passet kändes bättre efter justeringarna. Vi körde så det brann i cyklarna, alla var helt slut efteråt. Jag var helt död! Precis som det ska vara! :D Under tiden vi cyklade slog det mig att "fasen vad kul det här är!!!!!!!" och fick gåshud mitt i allt. Tur att det är dags igen idag! Och idag får jag finbesök av lilla pappsen också :)

Något som jag måste vänja mig vid är att jag kommer stå i centrum för allas uppmärksamhet i 55 min. Erkänner att jag tycker att det nästan är det jobbigaste. Visst jag babblar, låter och skrattar hela tiden och tar plats på så sätt, men det här är helt annorlunda! Totalgranskning deluxe liksom. Jobbar på den biten, bara att öva och komma över. Gillar man inte mitt pass, så är man free to go. Jag kör mitt race!

Kör på hela rosa outfiten idag!