Efter 4 veckors intensiv utbildning på SAFE är jag nu klar som cykelinstruktör! Jag erkänner, jag trodde faktiskt inte att jag skulle göra det här när jag pratade om det i höstas. Tack ni som körde "motsatsen" med mig. Dvs att säga "ja ja du säger alltid saker men kommer aldrig genomföra det". För så är det, jag har planer och idéer hela tiden, men genomför dom aldrig. Jag är stolt över mig själv! Och jag har haft fruktansvärt roligt, lärt känna nya människor och nya saker. Helt klart värt 5 veckor utan en endaste helg!
Nu börjar nästa utmaning, "koreografera" mitt första egna pass med musik och allt som hör till. Lära mig att använda kroppssppråket, finslipa tekniken och kunna använda headsetet utan att flåsa som en dåre så alla hör haha! Första passet (för mig själv) imorrn för att se om mitt upplägg funkar! Kan antingen vara skitjobbigt eller plättlätt. Sen ihelgen blir de med publik (asnervös!!!). Har spelat sönder hela playlisten ungefär trettioelvamiljoner gånger, kommer kräkas på låtarna snart. Målet med all denna "förträning" är feedback feedback feedback och att det är rolig såklart, men huvudsakliga målet är att jag ska blir varm i kläderna så att jag ska söka till SATS som cykelinstruktör :D
Två intensiva dagar cykelutbildning. Benen är trötta och blytunga, sittknölarna är ömma, ryggen var kaputt igår men känns rätt okej idag, kroppen är trött och sliten. Men, vad gör det när hjärnan förmedlar lycka! Hur trött och jobbigt det än har varit ihelgen, så har det varit helt fantastiskt roligt, energigivande och utvecklande. Snudd på lyckopsykos. Det känns rätt rakt igenom att bli cykelinstruktör. Jag hoppas att ni kommer och att jag lyckas förmedla den känslan jag upplever till er! Jag kan nästan lova att du som INTE är det minsta intresserad kommer kanske fastna en liten aning iallafall.
Idag, som igår, instruerade vi för varandra i smågrupper om 3 personer i ca 2-3 minuter var och gav sedan feedback. Sista vi gjorde idag var att göra samma sak. Jag hade sista omgången. Utbildningsledaren satte på Loreen - Euphoria som sista låt. Jag började förebereda min lilla grupp för vad som skulle hända, och sen KAMBOM! så körde vi stenhårt! Jag kanske verkar självgod, men fan i jävlarns vilket tryck våran lilla grupp skapade (fönsterna vibrerade på SATS Medis utan tvekan). Jag var i extas och vrålade att vi skulle skita i mjölksyran för det var slutspurten! Den mjölksyran... Och vi trampade på som galningar, frustade, flämtade, svettades och dog säkert 10 ggr om. Känslan efteråt. Gåshud. Behöver jag säga mer? Den känslan, den vill jag uppleva igen. Kan knappt vänta tills nästa lördag......
Vill du utmana dig själv för en dag för att se om du är så positiv som du kanske tror? Gör så här för att erhålla svarta bältet i mental styrka: Under en hel dag får du inte säga ett enda negativt ord eller en negativ kommentar om någonting oavsett vad som händer. Inga suckanden om du missar bussen och inget frustande om du hamnar i långsammaste kön på affären. Inga nedvärderande tankar om dig själv. Inga känslor som tar bort motivationen. Inget kroppsspråk som signalerar att du har haft bättre dagar. Inget gormande om trafiken står stilla och inga händer på hakan när mailboxen öppnas.
Din uppgift blir att i varje situation under en hel dag bara hitta fördelar. Se möjligheter, lösningar, mening och glädje i allt, allt allt. Utmaningen är att vara så kreativ så att du till och med hittar nåt positivt med det som normalt är svårt att tolka som annat än negativt. Le när du gör nåt som du normalt tycker är tråkigt, se humoristiskt på svårigheter och hitta positiva egenskaper hos alla du möter. Dansa, skratta, var glad, tro på dig själv, se positivt på hur dagen blir. Antar du utmaningen? Det är verkligen roligt att testa sig själv på det här viset men ibland svårare än man tror och kräver verkligen att man är uppmärksam på sina tankar och är ärlig mot sig själv. En hel dag som kreativ optimist, fixar du det?
Jag har redan tidigare försökt tillämpa detta (utan att jag hade sett denna text), speciellt när det kommer till att missa bussen. Jag har slutat springa till bussen när det står "nu" på tidtabellen. Det kommer ju alltid en buss nästan strax efter. Sedan har jag också börjat med (som nämnts i tidigare inlägg) att möta busschaufförens blick och säga heja, att säga hejdå eller ha en bra dag till butiskbiträdet. När någon främmande är trevlig mot en får man ett leende på läpparna. Och det vill väl alla ha? Hur kul är det att se folk som ser så jäkla sura ut hela tiden (typ alla på tunnelbanan). Så nu kör vi! En hel dag med bara positvit tänkande! Utvärdera. HEJA DIG!
Text lånad av www.upphopp.se (sidan är helt fanstastisk, gå in och blir inspirerad!)
Jag är en hejare på att se det negativa i saker ganska ofta. Den första tanken som svischar förbi är 8/10 gånger "åh fy vad jobbigt". Det är kanske INTE det smartaste draget man kan göra. Då har jag redan ställt i mig på att det kommer bli skitjobigt, och då är det ju jättelätt att hitta motivationen! Är det fler än jag som tänker så? Men, det man är medveten om kan man förändra. Så länge man vill det. Kämpa hela vägen fram till målet! Ibland behövs det någon som sparkar mig i rumpan flera gånger om för att jag ska komma igång. Någon frivillig stjärt-sparkare??? Jag kan sparkas tillbaka, om det behövs :D
Situation: 5 veckor utan ledighet, skola varvat med spinningutbildningen. För alla som tror att det är en baggis, så kan jag säga att 9-18 fre-sön kan få vem som helst att känna att det börjar tryta lite. Gick in med inställningen "det här kommer bli jävligt kul!! jag kommer förmodligen bli ett tröttmongo och inte ha nåt socialt liv, men det kan jag ta. det här är kul och givande!"
Resultat: Och ja, är inne på tredje veckan nu och det känns bra. Rutiner blandat med glädjen över att lära sig nya saker och träffa nya människor gör sitt. Sedan har jag börjat inse att sovmorgon är en lyx! Det har aldrig hänt tidigare, det har jag mer tagit för givet. Och att våren nu har entrat gör ju allt mycket lättare, vem får inte extra energi nu! :)
även när jag är sjuk finns det mycket som är friskt. när jag har ont är det inte överalllt. när jag har motgångar gäller det bara det området, mycket annat fungerar mer än bra. res dig upp, skaka bort dammet från axlarna och gå vidare. publiken kan bua, men låt dom ropa för jag lyssnar inte. jag lär mig, men ältar inte. släpp aldrig in dom.
tärningen är kastad. ta striden, välkomna den. www.upphopp.se
Frivilligas insatser är grunden i Röda Korsets arbete. Och det arbetet är ovärderligt. Men just för att visa på den stora samhällsvinsten med frivilligarbete har vi ändå försökt beräkna detta arbete i pengar: det monetära värdet av frivilligarbetet inom Svenska Röda Korset beräknas till 710 miljoner kronor!
Så har vi räknat
Runt 29 000 personer engagerar sig frivilligt i Röda Korsets arbete. Baserat på studier av omfattningen av frivilligas insatser kan man anta att frivilliga i genomsnitt arbetar 140 timmar per år. Vid en värdering av varje arbetad timme till 175 kronor* uppgår det ekonomiska värdet för frivilliga insatser årligen till cirka 710 miljoner kronor
Fasen vad rolig och givande den här helgen har varit! 9-18 fre-sön på SAFE med total hjärntvättning skelett, muskler, fäste, ursprung och funktion. TRÖTT i huvudet. Rocka loss på Avicii igår och kom hem med konserttinitus i öronen. Somnade som en klubbad säl och det första jag tänkte på när jag vaknade var myofibriller. Redan skadad :)
