- everyone deserves to sparkle

Nu är det dags igen. Den årliga höstångesten brakar in i mitt liv som en klockren fullträff i krysset. Jag har febrilt försökt kämpa emot enda sen min födelsedag. Det är då det den brukar komma smygandes runt hörnet och flina lite, ungefär som "om 4 veckor är det snart slutet på augusti mohaha". Och för mig är hösten här så fort almanackan börjar närma sig september. Då är det bara att vandra i mörker fram tills april. September, oktober, november, december, januari, februari, mars.... 7 månader! I 7 månader lever jag på hoppet om att dom andra 5 månaderna ska bli ett soligt, mjukt, skimrigt, fluff som doftar hav och nyklippt gräs varje dag. Önsketänkande? Ja. Jag ger aldrig upp. Samma sak varje år. Och i år blev jag grundlurad.

 

Men det värsta. Det värsta (jag kommer inte få medhåll!) är en solig höstdag, men färgsprakande träd och klar luft. Naturen är jättevacker. Men låt dig inte luras av dess vackra yttre... En vecka senare har den inget att stoltsera med längre. Ett naket livlöst träd som gått i dvala. Och vi, vi står där snopna och får vänta på att trädet ska komma ur sin dvala och få fina små knoppar som är startskottet till en ny vår. Jag är inte bitter riktigt än :) Det är ju trots allt bara 13 augusti. Fina sommarkväll. Svalorna sjunger utanför, molnen är rosa och Bon Iver plinkar på pianot i vardagsrummet. Det känns som att jag är kär i livet idag. 

 

I och med att jag känner mig lite sådär extra glad idag så har jag fått tummen ur och gjort en lista på sakera som jag vill göra, ska göra, kommer att göra. Den är helt utan inbördes ordning och har skrivits så som sakern har ploppat upp i huvudet:

"Hur mycket tycker du att du är värd som människa?

Människor har en tendens att nöja sig med lite fast de har en potential att få så mycket mer i sitt liv. Så mycket mer glädje, lycka, framgång, trygghet, kärlek, you name it. Vi är värda så mycket mer.

Jag tror att det är svårt att vara lycklig om du inte känner att du får ut det du har inom dig. Det kommer att gnaga i dig att veta att du kunde blivit så mycket mer, gjort så mycket mer och haft så mycket mer.

Helen Keller sa en gång: ”Man kan aldrig nöja sig med att krypa när ens drift är att flyga”

Om bra kan bli bättre – varför nöja dig med okej?

Om mästerlig är inom räckhåll – varför vara medioker?

Om mycket är möjligt – varför bara sträcka dig efter lite?

Låt den här dagen bli en dag då du visar vad du är värd och att du faktiskt är värd det!

”Somliga ger upp sina strävanden när de just är på väg mot målet. Andra når en seger genom att i sista stund sätta in större ansträngningar än någonsin tidigare.” – Herodotos

Vem har sagt att du inte skulle vara värd att få leva din dröm?"

Text: Olof Röhlander www.upphopp.se

Komplimanger och beröm. Vem blir inte glad av det? Jag är jäkligt dålig på att ge folk i min närhet komplimanger. Och dom är nog lika dåliga som jag. Hur svårt är det? Inte så svårt, nej. Men ändå så sitter vi där, tysta som möss, och innerst inne så vet man att den där personen är grym. Grym på att vara sig själv eller på sitt jobb eller på att vara en bra vän eller på att.. Finns hur mycket som helst. Mera komplimanger och beröm till folket! Förstår ni hur man kan få en person att känna sig sedd genom något så litet.

Små saker som gör skillnad. Ett hur-mår-du-sms från nån man inte hört av på länge, ett hej i trappen, ett trevligt bemötande i affären, en kram, att någon bryr sig. Inga komplicerade saker, men ändå är det svårt ibland. Varför? Oftas är vi bra på det när det verkligen behövs, men annars då? När det inte är ytterst nödvändigt läggs det åt sidan och får gotta till sig, tills det blir "nödläge". Då ska de plockas fram och omhändertagas. Tänk vad ett litet "ha en bra dag"-sms kan förgylla någons dag. Bara så enkelt. Heja omtänksamheten till varandra.

Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road. Människor uttrycker ofta glädje genom att le. Att välja glädje är möjligt. Ju mer medveten du blir desto lättare kan du skapa glädje i din tillvaron. Du kan påverka ditt ego genom att ge och hjälpa. Det ger glädje. Enligt svenska glädjeforskare är givandet till ens omgivning en stark anledning till att känns glädje.

Haha ibland kan jag skratta lite åt mig själv (läs mycket). När jag är arg och skriver så märks det så väl, försöker verkligen tygla mig och inte skriva fula ord fast jag egentligen i mitt inre skriker alla fula ord jag har lärt mig under mina 24 år. Och det mina vänner, det är ganska många fula ord jag kan. Dom fula orden kan inte bara sägas på svenska, utan även en rad andra språk också. Kan man kalla mig mångkulturell då?

Nu är det Fråga Olle dokumentären på femman. Jag tror jag smäller av, vilket framtidsyrke porrstjärna är. Helt sjukt. Jag har nog valt fel yrke.........

Tack Newkid - jag gråter bara i regnet (akustiskt version) för att du räddar min kväll och min mosiga tentahjärna.

Jag hittar en ny favoritlåt varje dag. Nu börjar det bli svårt att hålla reda på dom!!! Dagen till ära är det James Morisson - Up.

Att ha mål är något alla borde ha, något att sträva efter för att känna att man kommer någonvart. Men när målen stiger oss åt huvudet och man försummar det man har runt omkring sig, är målet då värt allt när du väl har uppnåt det? För någon som är 100% inställd på att nå målet med bravur glömmer nog lätt sin omgivning och dom som finns där. Kanske borde man ta ett djup andetag och fokuserat på nåt annat för en sekund för att kunna vara nöjd med det man har åstadkommit hittills. Kanske unna sig en dag utan krav och prestationsångest, att bara vara. Det är lätt att köra in huvudet i väggen om man inte ser upp. Alla är olika, jag tenderar till att kämpa på och när det inte händer nåt så lämnar jag det och går vidare. Kan ha 100 olika saker som är påbörjade med inte slutförda bara för att jag inte orkar lägga in sista rycket för att det ska bli klart. Andra tenderar att bita sig fast ordentligt i uppgiften och köra på i 120 medan folk försöker rycka tag i personen för att sakta ner tempot. Hur får man balans i det hela? Kan man någonsin bli nöjd över det man har gjort? Är den som alltid går vidare när en uppgift är klar bättre än den som kan se tillbaka på vad man åstadkommit? Jag tror att man måste kunna se tillbaka på saker då och då för att kunna se värdet i det man gör, man kan nog lätt bli blind om man bara blickar framåt och jagar utmaningar dagarna i enda. Att tillåta sig själv att ta ett nederlag kan bara få dig att ta en funderare och utvärdera vad som gick fel för att sedan göra om det, och göra det bättre. Ingen är bäst på allt, men alla är bra på nåt! :)