- everyone deserves to sparkle

Musik och skratt är som balsam för själen.

Ungodly Hour

Kategori: Fundering

Don't talk, don't say a thing. Cause your eyes they tell me more, than your words. Don't go, don't leave me now. Cause they say the best way out, is through.

Måndagskaos. Måndagsångest. Måndagsstress. Hela veckan kvar och blabla. Varför är det alltid så? Alltid. Varje måndag, samma sak. Varför gnäller man varje gång? Det känns som att den som gnäller mest vinner. Gnällandet gör ju inte saken bättre, inte sist jag testade iallafall. Snarare 3000 ggr värre. Skräpning alla (inklusive jag själv).

Jag slutar aldrig förundras över folks beteende. Speciellt på morgonen. Det finns ingen annan än "jag". "Jag" ska först in på bussen, kliva av först, tränga mig på tunnelbanan som om att "jag"-skulle-komma-supermycket-försent-om-"jag"-inte-hann-med-just-DET-HÄR-tåget, gärna armbåga mig fram lite till, hosta rätt ut (och inte be om ursäkt) och börja läsa tidningen. För det är ju bara "jag" här. Någon annan finns ju inte, eller? "Jag" är bäst och kommer först. Men vi andra som inte är som "jag" vi blir trampade på tårna. Gärna intrycka med ansiktet mot tunnelbanedörren. Gärna förbisedda. Alla med bittra och sammanbitna ansiktet. Varför? Att le mot busschauffören på morgonen förgyller nog dennes annars så trista morgon mer än vad man kan ana. För vem fasen vill se 20 sura ansikten irad? Inte jag. Inte du heller säkert. Jag kan lätt dras ned i sura-miner-stunden. Ganska lätt att sticka ut ur mängden, bara att sluta tjura! Och låta folk kliva av tunnelbanan innan alla man kliver på, verkar också vara ett ganska sällsynt fenomen.

Sen är ju en annan sak till, de som faktiskt ser lite glada och trevliga ut. Varför tror man automatiskt att den personen är dum i huvudet? "Vafan går hon och flinar åt". Alltid tro det värsta om alla. Helst. Eller, så är det bara så här i stan som folk beter sig så. Jag har inte så mycket att jämföra med, vi hade landställe mitt ute i skogen i Närkes härliga landskap där räven och rådjuren var närmsta granne. Där vinkade vi från verandan när folk åkte förbi som skulle till sina båtar. Skulle man göra det här skulle väl folk ringa polisen och be att dom komma och hämtade den mentalsjuka människa som gick på gatan och glatt hejade på folk. Haha! Skämt å sido. Jag drar mig gärna från att vara mitt inne i smeten bara för att slippa all hysteri, trivs bättre i det lugna, lite på kanten sådär i lugn och ro. Slippa veta att jag har nån som flåsar mig i nacken bara för att jag går lite för sakta.

Visst är det väl ändå lite sanning i det hela?

The Fray - Ungodly hour

Kommentarer


Kommentera inlägget här: