Uppladdning: Stockholm Halvmarathon 15 september
Kategori: Work it
Man kan givetvis undra hur tankegången gick när jag anmälde mig till halvmaran. Gick den inte alls? Gick den helt åt fel håll? Eller, tänkte jag att det här vore en roligt utmaning! En bladning av allt kan jag nog säga. Jag ser inte mig själv som nån löpare. Mer.. motionärsjoggare. Är ute och springer på sommarhalvåret. Annars är jag mer en hängiven spinnare på gymmet. Jag saknar spinningen (framförallt att instruera. Det är MAGI <3 skulle kunna skriva en hel bok om hur roligt jag tycker att det är. Någon form av störning på det kanske..)
Så hur blev det såhär då? "Springer för att det är roligt" den meningen skulle aldrig komma ur min mun, det är nog mer en lögn än en sanning. I ärlighetens namn, vem springer för att det är roligt? Det har jag alltid undrat. Säger man så för att lura sig själv? Lopp är roliga att springa, ja. Löpträna, nej. Jag: "springer för att se om jag klarar det". Så är det. Och någonstans i det hela blir det väl också roligt. Fast jag kanske inte HELT kan erkänna det... Än.
Uppladdningen för halvmaran har ju gått sådär va. Tränade ganska bra inför Midnattsloppet och Bellmanstafetten. Men det var 1 vecka sen sist jag rörde på påkarna. För sen kom en idiotisk febersläng och förstörde hela min planering. Väldigt... Onödigt. Så vad gör man? Det bästa av situatuionen och planerar om (ja, jag HADE planerat..). Åtminstonde 2 långdistanser ska hinnas med, alltså över 15 km. Kanske 20 km om jag känner för det (hur man nu ska kunna känna sig sugen på nåt sånt?! Obegripligt..). Fick ett mail av pappa (som också ska vara med, och Johan såklart!) angånde kostuppladdning inför långa lopp. Om man läser mellan raderna så är det HELT OKEJ att äta chokladbollar dagarna innan, bara för att ha lite extra att ta av. Den trenden började jag anamma för 2 veckor sen redan. Gäller ju att vara pro-active ;)
Det största problemet jag har: hjärnan (knän och höfter som inte är överens med asfalt). Jag vet hur jag funkar. 21 km är låååååångt för en som tycker att 10 km är lååångt.
- "Kom igen Emelie, nu går vi lite"
- "Kämpa, höger vänster höger vänster fraaaam! Spring spring!".
Den delen som vrålar gå, kan dra. Höger vänster höger vänster-mantrat funkar oftast bra. Jag kan bara göra mitt bästa, och sen nästa år kan jag göra det ännu bättre. För då kan jag kanske komma på att jag tänkte springa halvmaran tidigare än 3 veckor innan loppet går...
Målet: motbevisa mig själv att det går. Det tar den tid det tar (helst typ eehh...2h... men ja... 2:15 går ju också, eller 2:25...så länge jag tar mig runt!). Tänk om det tar jättelång tid!! Då får jag fasen skämmas asså. Helt otränad är jag ändå inte, fast bara lite :)
LET'S GO!
