- everyone deserves to sparkle

 

I lördags var jag på ytterliggare en kurs som Röda Korset höll. Medmänskligt bemötande. Det var 6h av självreflektion. Väldigt givande och känslomässigt. Alla med olika bakgrund och historia. Man fann varandra på något märkligt sätt. Förutom att det var föreläsning och diskussioner, fick vi göra två övningar. Den ena skulle simulera att det hade hänt en lägenhetsbrand där de som inte var skadade, men chockade, skulle samlas där vi Röda Korsare fanns för att stötta. På något konstigt sätt blev övningen nästan verklig. Fullt fokus på att lugna och stötta. Vara varsam, lyssna, värma, finnas där. Klappa och ta om hand. Greppa tag om människan och inte släppa.

 

Den andra övningen var en riktig själakramare. Denna gång skulle vi låtsas att en av oss kom till Röda Korset för att bara prata. Den som skulle vara lyssnaren skulle berätta att vi har tystnadslöfte osv. Det började med att man inte visste vad man skulle berätta. Kunde antingen vara nåt som hänt en i livet, eller nåt påhittat. Sen blev det så känslosamt och naket. I 20 min satt jag och lyssnade (och nästan grät). Vissa saker tar lite hårdare än annat har jag märkt. Vet inte när jag började bli såhär mesig?! 

 

Att vara medmänniska är vi nog alla. Man behöver inte gå kurser för det. Men kurserna kan man inte få för mycket av. Det kanske kan få en att se saker på ett annat sätt. Reflekterar kanske annorlunda. Plus att man träffar massor med nytt folk :)

 

Nästa steg nu är att bli en "guide" för flyktingungdomar. "På infoträffen kommer jag berätta lite om volontärt arbete, Socialtjänsten kommer att informera om målgruppen, ensamkommande flyktingungdomar. Tanken är att vi försöker få volontärer som vill jobba ideellt som guide. T.ex. göra aktiviteter, lotsa in i föreningslivet, byta erfarenheter inom yrkesområden, hjälpa till med läxor. Min tanke är att försöka samla alla goda krafter för att hjälpa dessa ungdomar att känna sig välkomna och trygga i vårt samhälle."