Början på slutet
Kategori: Allmänt
Nån har dragit ur proppen. Stel-, stress-, hets- och ångesproppen. Hejdå med dig din jävel! Hoppas att vi aldrig mer ses!!!!!!!!! Så jävla skönt. All press och stress och skit släppte. Har gått på helspänn i några veckor nu. Som en duracellkanin. Det har bara bara varit "kör, kör, kör, kör hela vägen in i mål". Nu har jag passerat målet. Det ligger bakom mig nu. Det gick så fort. Tjoff så var allt klart. Allt som jag har kämpat och slitit för är över. Klart. Slut. Fixat. Finito. Kan nästan beskriva känslan som tomt. Eller är det fritid som är det rätta ordet kanske? Jag har nu officiellt fritid. Behöver inte planera mina helger för plugg. Förstår ni! Helg = ledigt! Hurra :D
Hade nån konstig känsla i kroppen i torsdags efter allt. Hjärnan hade liksom tagit paus efter presentationen men det var fullt ös på kroppen. Blev total blackout och kortslutning på cykelklassen. Helt disträ och virrig. Började fundera mitt i passet hur i hela friden jag gör när jag ska klippsa bort mig från pedalerna. Varför börjar jag ens tänka på det mitt i allt?? Jag vet ju hur man gör, sitter i ryggmärgen. Fick en attack av den Bergstenska förvirringen där ett tag. Tur att jag inte började cykla baklänges!
Och vad väntar nu? JO EXAMEN!!!!!! 15 juni, kom kom kom! Diplomering och champagnemingel på IHM Business School. När jag går ut därifrån, är två års studier avslutade och ett nytt kapitel börjar.
