- everyone deserves to sparkle

Musik och skratt är som balsam för själen.

21 juli

Kategori: Allmänt

Omtänksamma Kräftan sätter familjen och vännerna i främsta rummet. En hemkär och förstående natur som värdesätter långvariga vänskapsband. I relationer och samarbete kan Kräftan vara försynt och försiktig, tassa lite som katten kring het gröt. En reserverad men samtidigt social natur. Kräftan är känslig för omgivningens reaktioner och söker uppskattning och bekräftelse.

Kräftan är en romantiker som tycker om att samla minnen. Uppväxtmiljön och barndomsvänner brukar ha stor betydelse långt upp i åren. En trofast och varmhjärtad person, som är angelägen om att bevara kontakten med släkten, vännerna och sin historia. Kräftan älskar att samla foton och ägodelar som väcker kära minnen.

Vattentecknet Kräftan styrs av Månen. Det gör Kräftan sensitiv och lyhörd. En sökande känslomänniska med hjärtat på rätt ställe. Den som är präglad av detta vattentecken sträcker gärna ut en hjälpande hand. Den stora känsligheten gör att Kräftan är sårbar till sin läggning och tenderar att ta saker personligt. Samtidigt finns en outtömlig värme som Kräftan gärna delar med sig av. Det är viktigt för Kräftan att känna sig behövd och uppmärksammad, att få sympati och uppskattning. Med sin mjuka och förstående läggning får Kräftan många förtroenden och själsfränder. Den som är präglad av detta emotionella tecken söker sig gärna till roller där möjlighet ges att visa omsorg om andra.

En beskyddande läggning är kännetecknande liksom ett stort trygghetsbehov. Kräftan ställer alltid upp för en vän i nöd och behöver få uttrycka sitt rika inre liv. En kreativ ådra hör ofta till bilden. Intuitionen är stark och hemmet är Kräftans bas. En fantasifull och humoristisk känslomänniska, som gärna roar och pysslar om sina närmaste.

Mja, låter det här som jag?

all our dreams can come true, if we have the courage to pursue them

Kategori: Fundering

Att inspirera eller att bli inspirerad. Satt och tänkte på det nyss, blev helt vilse i pannkakan och när jag skulle skriva ner orden stavade jag t o m fel. Är det något man väljer eller kommer det naturligt? Jag tror att om man försöker inspirera så blir allt bara fel och oäkta. Den som har glädje och ork att dela med sig av sin energi är guld värd. Tänk hur det skulle lyfta många människor. Bara en liten push! Jag har olika inspirationsskällor beroende på vad det är. Den personen är en helt vanlig person, för vissa vem som helst, men som för mig kan få mig att känna ett riktigt jävlar anamma när det behövs. Något som inte hör till inspiration (eller?) är när en främmande människa bara ler lite mot en, alltså jag lovar att när det händer mig så ler jag mitt största colgate-leende tillbaka. Jag blir lika glad som ett barn på julafton. Vi måste väl inte se så förbannat jädra sura ut heller. Bort med suransiktet och på med gladansiktet nu för tusan!


En annan sak som kan göra mig sjukt peppad är powerkvinnor. En stenhård brutta som bara kör sitt eget race utan att bry sig om vad andra tycker. Kvinnor som köttar på som män och blir högt uppsatta i ett företag, som visar vart skåpet ska stå, gör sig ett namn och visar att tjejer också kan. Det är grymt! Jag vet inte om detta stämmer, men det känns som att tjejer oftast inte vågar ta för sig på samma sätt som killar. Eller? Jag är en mittemellare, ibland jävlar och ibland inte jävlar. Antingen på eller av, aldrig alltid på eller alltid av. Kämpa på alla och kommande powerkvinnor!


Trevlig helg!

terminsavslut och julmiddag

Kategori: Röda Korset

Nu har vi haft läxhjälpen sen september (???) tror jag och igår var det sista gången innan jullovet. Det var.. inga barn på 2ans. Så jag och personalen satt och snackade skit i 2 h och skissade på reklambladet för nästa termins läxhjälp. Fasen, varje gång jag åker därifrån känner jag min så jäkla nöjd. Vilka energivare dom är. Helt sjukt. Att bli frivillig inom Röda Korset är en av dom bättre sakerna jag har gjort måste jag säga. Det känns så bra!! Personalen på 2ans är verkligen grymma! En stjärna till er!

Efter 2 h babbel var det julmiddag på Röda Korsets mötesplats, Kupolen som den heter, i Finntorp. Det var jag, en annan läxhjälpare och några träna svenska-"lärare" och deras "elever". Vi pratade om deras hemländer, religon, olika kulturer och hur dom tyckte att det var i Sverige. Sjukt intressant och givande! Pratade om allt från hur vi svenskar ser på muslimer och vilka fördomar vi har, hur muslimer ser på svenska och vilka fördomar dom har. Hur dom tycker att det är att lära sig svenska osv. Så jäkla öppna människor, dom pratar på som om man har känt varandra i en evighet. Och dom tyckte att det var kul att det även var yngre personer som håller på med frivilligarbete. Det tycker jag också :D

Kort utvärdering om dessa tre månader. Jag känner att jag har växt som människa och som person under den korta tiden jag har varit engagerad i Röda Korset, och märkt hur lite man egentligen måste göra för att få andra människor att växa. Med läxhjälpen tex, dom barnen som jag har hjälpt har ofta bara behövt höra att dom gör något bra, läxan som dom gör med mig har dom oftast kunnat. Jag tycker att det här är jäkligt roligt och jag vill gärna engagera mig i 100 andra saker också, finns massor med annat roligt man kan göra inom Röda Korset. Men jag får ju inte glömma bort mig själv och andra :)

Experthjälp, tack

Kategori: Allmänt

Är det nån vänlig själ som vet hur fasiken man gör för att få menyraden bredvid inläggen (som den var förut)? Fattar inte varför den har hamnat längst ner på sidan....... Hjääääääällp mig snälla nån?! :)

ray lamontagne - within you

Kategori: Fundering

Haha ibland kan jag skratta lite åt mig själv (läs mycket). När jag är arg och skriver så märks det så väl, försöker verkligen tygla mig och inte skriva fula ord fast jag egentligen i mitt inre skriker alla fula ord jag har lärt mig under mina 24 år. Och det mina vänner, det är ganska många fula ord jag kan. Dom fula orden kan inte bara sägas på svenska, utan även en rad andra språk också. Kan man kalla mig mångkulturell då?

Jag har alltid en plan, fast den planen är olika varje vecka. Ibland kan planen vara nåt på 5 veckor, ibland för varje dag. Så jädra jobbigt med planer hit och dit. Helt omöjligt att komma ihåg tillslut. Att man måste planera sitt liv, va! Det är ju egentligen jättetråkigt. Kul att man vet vad man ska göra 5 år framåt. Vad hände med spontaniteten? På ett sätt vill jag planera, det är ju tryggt att veta vad man ska göra. Men hur kul blir man som människa då? Min plan: träna, sova och äta varje dag, plugga/jobba, hänga med vänner/familj, gå på bio, äta godis. Hur hinner man allt detta på en dag? Det är helt omöjligt. Man får minsann planera sin tid. Hejdå spontaniteten. Men, jag är en rätt trött människa, jättekul att vara spontan med mig liksom. Jag måste skärpa mig. Dagarna har en tendens till att bli likadana, men vafan. Varje dag är en egen dag, make it special! Jag ska försöka göra mitt bästa till att unna mig lite spontanitet här i livet.

Häromdagen såg jag på tv eller om jag läste, kommer inte ihåg, om det här med att man ser andra som perfekta. Och då börjar man givietvis jämföra sig själv med denna "perfekta" person. Oftast är det till utseendet. Been there, done that. Fy fan säger jag bara. "Ååh vad hon är smal och fin, vad har jag liksom" och så tycker man att man själv är ful och tjockast på jorden. Det har nog dom flesta gått igenom, det är inte roligt alls. Jämförelse kors och tvärs, man blir besatt av den tankegången. Nu när jag har blivit äldre och en aningen klokare så tänker jag att jag är jag. Jag kan inte ändra mitt jag, för mitt rätta jag kommer smyga fram tillslut ändå. Jag gillar mig själv, jag har brister men de gör mig inte till en dålig människa. Den perfekta människan finns INTE! Den som säger nåt annat kan dra ballen i grus. Jag kan nypa mig i magfläsket och tänka att "jadu Emelie, den där kungskobran du har där runt magen, vad ska vi ta oss till med den?". Blir man någonsin nöjd till 100%? Jag tror att man kan blir nöjd till 99,99% iallafall. Men visst, tittar på man på Victoria's Secret fashion show, då känner jag mig jävligt ful och tjock haha!

Och appropå utseendefixering, brukar läsa kontaktannonserna i Årstatidningen (kan inte svara på varför, läser dödsannonserna i DN också...) och det slog mig att i dom flesta annonser stog det antingen smal och/eller vältränad. Sållar man automatiskt bort dom andra annonserna för att man drar slutsatsen att den personen som inte nämner smal/vältränad, är både tjock och ful? Eller är det så att den som måste nämna smal/vältränad i sin kontaktannons egentligen har dåligt självförtroende och måste få den bekräftad?

Sällskapsresan goes to Teneriffa

Kategori: Kärlek från hjärtat

Den 20 november 2011 hade familjen Bergsten en inbokad semester till Teneriffa. Vi hade stämt träffa på Arlanda på söndagen kl.06:30. Klockan ringde 04:45. Jag trodde att jag hade dött när klockan ringde, hela kroppen värkte av tröttma. Tänkte en snabb sekund "bara 10 min till..." tills jag kom på att jag skulle ju faktiskt på SOLSEMESTER. Flög då givetvis upp ur sängen och började med min husmorsgymnastik. Nä. Så var det inte. Men jag flög upp ur sängen. Kollde mig i spegeln och fick en chock! Är detta en levande varelse som står här i min pyjamas? Tills jag kom på att jag stirrade på mig själv. Duschade, åt frukost och började ladda upp inför den kommande 5h30min flygresan.

Ca kl.05:50 åkte den privata taxin, med den privata taxichauffören i form av Jonis, från Årstas sömniga bostadsområde med kurs mot Arlanda. Som sagt hade vi bestämt att vi skulle ses 06:30, jag var först på plats (har aldrig någonsin hänt att jag kommer först oavsett vad). Ringde mamma som inte lyckades svara i mobilen. Ringde André som meddelade att dom skulle försöka hitta parkeringshuset SkyCity. Tydligen lättare sagt än gjort det där. Kan bara tänka mig hur det lät där i bilen "nu kommer vi missa flyget!!!!!" Hur som haver så lyckades vi checka in och passera säkerhetskontrollen utan större problem. Tog oss ett sniff i taxfreen och jag blev genast sugen på att köpa minst 3 parfymer, men fick nöja mig med 1. Det var trist.

Flygresan var väl ingen upplevelse i sig. Så förbannat tråkigt att flyga. Inte nog med att jag får jädrans ont i höften och måste använda stödstrumpor (annars får jag dom fetaste anklarna) så kom jag på efter ca 1 h resa att jag hade ju GLÖMT SOLGLASÖGONEN! Hur tänkte jag när jag packade? Solglasögonen är klart viktigaste prylen liksom. Aja, utan solbrillor en hel vecka.....

Väl framme i utlandet möttes vi av ett sjok gråa moln. Hurra tänkte vi. Åkte vi 5 h för att åka till molnens paradis? Nej vi hade förstås fel. Vi åkte 5 h för att åka till PENSIONÄRERNAS paradis. Dom var överallt. Jag kände mig mycket ung och fräsch jämfört med alla rynkiga människor. Nåväl, en busstur till hotellet och vi bytte om till sommarkläder. Alla på gatan blev bländade av våra bleka kroppar. Rekade stället och åt middag. Sen somnade vi alla 4 som utslagna soldater på cementsängar.

Sedan följde en vecka med ungefär samma sak. Morgonjogg, frukost med den tyska porrkungen, sol/bad, lunch, sol/bad, MOLNEN kom, vi gick till hotellet, sov, hängde med min framtida man (en spanjor med 200 grisar som jobbade i supermarket, dock inget kap!), åt chips/godis, dusch, middag, efterrätt, yatzy/vändtia, sen 10h sömn. Några kvällar åkte vi in till storstan och hängde.

Något som inte var så förträffligt, var alla tanter och gubbar. Inget fel med tanter och gubbar såklart. MEN, tanterna körde topless och gubbarna speedos. Är det någon som tycker att tjocka tanter med hängpattar och gubbar med ölmage i minikallingar är tjusigt? Uäk, drömde såklart mardrömmar om dessa varelser. Förutom detta fenomen med tanterna och gubbarna så hade vi en mycket trevlig vecka! Det bästa på hela resan var ändå när vi inte hittade bilen i garaget!! Familjen Bergsten i ett nötskal :D Nästa resa ryktas bli USA, jag följer gärna med!

Pappa aka Jean-Pelé (som körde 100% solkrämsfritt) och André aka Herman (munhuggarens munhuggare)

Mamma aka baklängestalaren (yra hönan) och Emelie aka Mårten (inte yatzymästare iallafall...)