ray lamontagne - within you
Kategori: Fundering
Haha ibland kan jag skratta lite åt mig själv (läs mycket). När jag är arg och skriver så märks det så väl, försöker verkligen tygla mig och inte skriva fula ord fast jag egentligen i mitt inre skriker alla fula ord jag har lärt mig under mina 24 år. Och det mina vänner, det är ganska många fula ord jag kan. Dom fula orden kan inte bara sägas på svenska, utan även en rad andra språk också. Kan man kalla mig mångkulturell då?
Jag har alltid en plan, fast den planen är olika varje vecka. Ibland kan planen vara nåt på 5 veckor, ibland för varje dag. Så jädra jobbigt med planer hit och dit. Helt omöjligt att komma ihåg tillslut. Att man måste planera sitt liv, va! Det är ju egentligen jättetråkigt. Kul att man vet vad man ska göra 5 år framåt. Vad hände med spontaniteten? På ett sätt vill jag planera, det är ju tryggt att veta vad man ska göra. Men hur kul blir man som människa då? Min plan: träna, sova och äta varje dag, plugga/jobba, hänga med vänner/familj, gå på bio, äta godis. Hur hinner man allt detta på en dag? Det är helt omöjligt. Man får minsann planera sin tid. Hejdå spontaniteten. Men, jag är en rätt trött människa, jättekul att vara spontan med mig liksom. Jag måste skärpa mig. Dagarna har en tendens till att bli likadana, men vafan. Varje dag är en egen dag, make it special! Jag ska försöka göra mitt bästa till att unna mig lite spontanitet här i livet.
Häromdagen såg jag på tv eller om jag läste, kommer inte ihåg, om det här med att man ser andra som perfekta. Och då börjar man givietvis jämföra sig själv med denna "perfekta" person. Oftast är det till utseendet. Been there, done that. Fy fan säger jag bara. "Ååh vad hon är smal och fin, vad har jag liksom" och så tycker man att man själv är ful och tjockast på jorden. Det har nog dom flesta gått igenom, det är inte roligt alls. Jämförelse kors och tvärs, man blir besatt av den tankegången. Nu när jag har blivit äldre och en aningen klokare så tänker jag att jag är jag. Jag kan inte ändra mitt jag, för mitt rätta jag kommer smyga fram tillslut ändå. Jag gillar mig själv, jag har brister men de gör mig inte till en dålig människa. Den perfekta människan finns INTE! Den som säger nåt annat kan dra ballen i grus. Jag kan nypa mig i magfläsket och tänka att "jadu Emelie, den där kungskobran du har där runt magen, vad ska vi ta oss till med den?". Blir man någonsin nöjd till 100%? Jag tror att man kan blir nöjd till 99,99% iallafall. Men visst, tittar på man på Victoria's Secret fashion show, då känner jag mig jävligt ful och tjock haha!
Och appropå utseendefixering, brukar läsa kontaktannonserna i Årstatidningen (kan inte svara på varför, läser dödsannonserna i DN också...) och det slog mig att i dom flesta annonser stog det antingen smal och/eller vältränad. Sållar man automatiskt bort dom andra annonserna för att man drar slutsatsen att den personen som inte nämner smal/vältränad, är både tjock och ful? Eller är det så att den som måste nämna smal/vältränad i sin kontaktannons egentligen har dåligt självförtroende och måste få den bekräftad?
