"Våga vara medmänniska i mötet med människor som befinner sig i utsatta situationer"
I lördags var jag på ytterliggare en kurs som Röda Korset höll. Medmänskligt bemötande. Det var 6h av självreflektion. Väldigt givande och känslomässigt. Alla med olika bakgrund och historia. Man fann varandra på något märkligt sätt. Förutom att det var föreläsning och diskussioner, fick vi göra två övningar. Den ena skulle simulera att det hade hänt en lägenhetsbrand där de som inte var skadade, men chockade, skulle samlas där vi Röda Korsare fanns för att stötta. På något konstigt sätt blev övningen nästan verklig. Fullt fokus på att lugna och stötta. Vara varsam, lyssna, värma, finnas där. Klappa och ta om hand. Greppa tag om människan och inte släppa.
Den andra övningen var en riktig själakramare. Denna gång skulle vi låtsas att en av oss kom till Röda Korset för att bara prata. Den som skulle vara lyssnaren skulle berätta att vi har tystnadslöfte osv. Det började med att man inte visste vad man skulle berätta. Kunde antingen vara nåt som hänt en i livet, eller nåt påhittat. Sen blev det så känslosamt och naket. I 20 min satt jag och lyssnade (och nästan grät). Vissa saker tar lite hårdare än annat har jag märkt. Vet inte när jag började bli såhär mesig?!
Att vara medmänniska är vi nog alla. Man behöver inte gå kurser för det. Men kurserna kan man inte få för mycket av. Det kanske kan få en att se saker på ett annat sätt. Reflekterar kanske annorlunda. Plus att man träffar massor med nytt folk :)
Nästa steg nu är att bli en "guide" för flyktingungdomar. "På infoträffen kommer jag berätta lite om volontärt arbete, Socialtjänsten kommer att informera om målgruppen, ensamkommande flyktingungdomar. Tanken är att vi försöker få volontärer som vill jobba ideellt som guide. T.ex. göra aktiviteter, lotsa in i föreningslivet, byta erfarenheter inom yrkesområden, hjälpa till med läxor. Min tanke är att försöka samla alla goda krafter för att hjälpa dessa ungdomar att känna sig välkomna och trygga i vårt samhälle."
Kan jag ta mig tid, kan du ta dig tid!
Frivilligas insatser är grunden i Röda Korsets arbete. Och det arbetet är ovärderligt. Men just för att visa på den stora samhällsvinsten med frivilligarbete har vi ändå försökt beräkna detta arbete i pengar: det monetära värdet av frivilligarbetet inom Svenska Röda Korset beräknas till 710 miljoner kronor!
Så har vi räknat
Runt 29 000 personer engagerar sig frivilligt i Röda Korsets arbete. Baserat på studier av omfattningen av frivilligas insatser kan man anta att frivilliga i genomsnitt arbetar 140 timmar per år. Vid en värdering av varje arbetad timme till 175 kronor* uppgår det ekonomiska värdet för frivilliga insatser årligen till cirka 710 miljoner kronor
Då var det dags igen! Åååh det är ju så roligt att vara där och hjälpa till! Idag var det bara matteläxor. Tur att det inte är så jätteavancerad matte, än! Hjälpte två kids idag igen. Den ena ville bara ha sällskap samtidigt som han gjorde läxan medans den andra behövde hjälp. Fick kommentaren "du ser inte ut som en Röda-Korsettant!". Bra eller dåligt?! Då svarade jag "nej du antog att jag skulle vara gammal va?" Och det var exakt vad lillkillen trodde. När vi var klara sa han "jag ska säga till mina kompisar att du var snäll så kanske dom också kommer hit". Gulle :)
Den där fritidsgården ger så mycket energi. Blir verkligen GLAD av att vara där. Känns verkligen helt rätt rakt igenom. Visst är det tokigt när det känns så på direkten? Snudd på att jag vill att det ska bli onsdag redan imorrn. Dock sa dom på fritidsgården att jag kan komma dit när jag vill, slutar väl med att jag blir stammis där snart!
Innan jag skulle gå hem, kom det en kille som bara hade bott i Sverige i 6 månader. Han undrade om jag kunde hjälpa honom med meningsuppbyggnad när man ska skriva uppsatser. Min hjärna letade desperat efter svar, men det kom. Ingenting. Kan inte ha varit helt aktiv under svenskan.... Vi satt och diskuterade fram och tillbaka och kom fram till att han skulle ta med sig en text som han själv skrivit till nästa onsdag, så skulle vi gå igenom den tillsammans och rätta. Tycker nog att lära ut svenska är svårare än matte. Svenska "är" bara för mig. Ska verkligen göra mitt bäst och komma förberedd. Om någon har tips så är dom välkomna!
Idag var det dags för läxhjälpen igen på 2ans fritidsgård. Var ganska mycket ungar och hög ljudnivå när jag kom dit vid 17. Fikade lite mer personalen, som är HUR underbara som helst. Efter bara 3 veckor känns det som att jag har känt dom i all evighet. Sjukt välkomnande och varma människor, varför är inte alla så? Blir riktigt själaglad.
Hjälpte sjuor idag, den ena med matteläxan och den andra som skulle skriva en saga. Två urgulliga ungar!!! Vi satt och gjorde läxorna tillsammans och pratade om allt möjligt. Tjejen berättade om sin favorithäst som dom hade varit tvugna att slakta, och killen berättade att han hade opererat sitt öra. Dom babblade på som om jag inte alls var en främmande människa. När dom hade suttit ett tag skulle jag gå igenom vad dom hade gjort. Rättade matten och läste igenom sagen. Det var en liten kärlekssaga. Blev lite rörd i mitt blödiga hjärta. Tänk att den liten kille på 12-13 år skriver en kärlekssaga, hur vanligt kan det vara. Han kommer bli en bra kille när han blir stor!
Helt faschinerad över att dom var så öppna mot mig. Frågade mig massa saker som inte handlade om läxor. Det är verkligen värt varenda sekund jag lägger ner på det här, får så mycket tillbaka och det är så villkorslöst. Det här är nog en av de bättre saker jag har gjort, än så länge iallafall :)
