- everyone deserves to sparkle

Musik och skratt är som balsam för själen.

Dagens aha-upplevelse...

Kategori: Allmänt

... som en smocka i nyllet. Kollar på klockan, okej ingen mottagning på mobilen på 1 h.. Klockan tickar vidare, FORTFARANDE ingen mottagning. Börjar bli smått desperat. 4 h senare, mottagning? Nix. Det första som ploppar upp i skallen är:

1. Kan inte kolla FACEBOOK
2. Kan inte lyssna på Spotify (eller jo, dom spellistor som är offline-mode)
3. Kan inte spela Wordfeud
4. Kan inte kolla mailen
5. Kan inte läsa Aftonbladet

Några minuter senare igen.. jag kan ju inte ens ringa eller smsa! Borde inte det vara den första tanken? Hallå mamma och pappa jag lever! Facebook vafan?! Skadad? Jag? Nej nej, vem kan tro nåt sånt. Teknikens baksida. Beroende av att allt funkar som det ska, gör det inte det. Ja då rasar hela världen samman. Jag fick mig precis en tankeställare tack vare 3's fina strömavbrott. Dags att inte vara 5000% beroende av telefonen. Och det gäller från och med NU. Pinsamt men sant, min mobil är min käraste ägodel. Helt stört är det. Nästan så att jag skulle vilja kasta den från balkongen och gå tillbaka till en 3310, tänk vad lätt det skulle vara då. Eller? Fast, sms-tumme kan man få ändå.... Fortfarande ingen mottagning för övrig.........

Ungodly Hour

Kategori: Fundering

Don't talk, don't say a thing. Cause your eyes they tell me more, than your words. Don't go, don't leave me now. Cause they say the best way out, is through.
Måndagskaos. Måndagsångest. Måndagsstress. Hela veckan kvar och blabla. Varför är det alltid så? Alltid. Varje måndag, samma sak. Varför gnäller man varje gång? Det känns som att den som gnäller mest vinner. Gnällandet gör ju inte saken bättre, inte sist jag testade iallafall. Snarare 3000 ggr värre. Skräpning alla (inklusive jag själv).

Jag slutar aldrig förundras över folks beteende. Speciellt på morgonen. Det finns ingen annan än "jag". "Jag" ska först in på bussen, kliva av först, tränga mig på tunnelbanan som om att "jag"-skulle-komma-supermycket-försent-om-"jag"-inte-hann-med-just-DET-HÄR-tåget, gärna armbåga mig fram lite till, hosta rätt ut (och inte be om ursäkt) och börja läsa tidningen. För det är ju bara "jag" här. Någon annan finns ju inte, eller? "Jag" är bäst och kommer först. Men vi andra som inte är som "jag" vi blir trampade på tårna. Gärna intrycka med ansiktet mot tunnelbanedörren. Gärna förbisedda. Alla med bittra och sammanbitna ansiktet. Varför? Att le mot busschauffören på morgonen förgyller nog dennes annars så trista morgon mer än vad man kan ana. För vem fasen vill se 20 sura ansikten irad? Inte jag. Inte du heller säkert. Jag kan lätt dras ned i sura-miner-stunden. Ganska lätt att sticka ut ur mängden, bara att sluta tjura! Och låta folk kliva av tunnelbanan innan alla man kliver på, verkar också vara ett ganska sällsynt fenomen.

Sen är ju en annan sak till, de som faktiskt ser lite glada och trevliga ut. Varför tror man automatiskt att den personen är dum i huvudet? "Vafan går hon och flinar åt". Alltid tro det värsta om alla. Helst. Eller, så är det bara så här i stan som folk beter sig så. Jag har inte så mycket att jämföra med, vi hade landställe mitt ute i skogen i Närkes härliga landskap där räven och rådjuren var närmsta granne. Där vinkade vi från verandan när folk åkte förbi som skulle till sina båtar. Skulle man göra det här skulle väl folk ringa polisen och be att dom komma och hämtade den mentalsjuka människa som gick på gatan och glatt hejade på folk. Haha! Skämt å sido. Jag drar mig gärna från att vara mitt inne i smeten bara för att slippa all hysteri, trivs bättre i det lugna, lite på kanten sådär i lugn och ro. Slippa veta att jag har nån som flåsar mig i nacken bara för att jag går lite för sakta.

Visst är det väl ändå lite sanning i det hela?

The Fray - Ungodly hour

12 års vänskap..

Kategori: Kärlek från hjärtat

..sätter sin prägel. Fina vänner ska man ta hand om. Elin Öster ♥

Kärlek för öronen

Kategori: Allmänt

En ung 50-åring

Kategori: Kärlek från hjärtat

Grattis på födelsedagen världens bästa pappa! :)

Det är höst..

Kategori: Allmänt

Coldplay - Square one

Come back to what you know

Kategori: Fundering

So hang on to what you've got, keep it safe. Hang on to what you've got, keep it safe from harm. You'll find there's nothing new that we can't leave behind. 
Att ha mål är något alla borde ha, något att sträva efter för att känna att man kommer någonvart. Men när målen stiger oss åt huvudet och man försummar det man har runt omkring sig, är målet då värt allt när du väl har uppnåt det? För någon som är 100% inställd på att nå målet med bravur glömmer nog lätt sin omgivning och dom som finns där. Kanske borde man ta ett djup andetag och fokuserat på nåt annat för en sekund för att kunna vara nöjd med det man har åstadkommit hittills. Kanske unna sig en dag utan krav och prestationsångest, att bara vara. Det är lätt att köra in huvudet i väggen om man inte ser upp. Alla är olika, jag tenderar till att kämpa på och när det inte händer nåt så lämnar jag det och går vidare. Kan ha 100 olika saker som är påbörjade med inte slutförda bara för att jag inte orkar lägga in sista rycket för att det ska bli klart. Andra tenderar att bita sig fast ordentligt i uppgiften och köra på i 120 medan folk försöker rycka tag i personen för att sakta ner tempot. Hur får man balans i det hela? Kan man någonsin bli nöjd över det man har gjort? Är den som alltid går vidare när en uppgift är klar bättre än den som kan se tillbaka på vad man åstadkommit? Jag tror att man måste kunna se tillbaka på saker då och då för att kunna se värdet i det man gör, man kan nog lätt bli blind om man bara blickar framåt och jagar utmaningar dagarna i enda. Att tillåta sig själv att ta ett nederlag kan bara få dig att ta en funderare och utvärdera vad som gick fel för att sedan göra om det, och göra det bättre. Ingen är bäst på allt, men alla är bra på nåt! :)

Embrace - Come back to what you know

Solens krigare

Kategori: Fundering

Igår avverkade jag ett pass bodybalance. Det är en blandning mellan tai-chi, yoga och pilates. Det låter klyschigt när instruktören i början av passet säger att "under passets gång kommer du att bli mer medveten om din kropp, fokusera på andningen". Jag har gått på bodybalande och yoga tidigare, men inte riktigt fattat vitsen med det. Ja det är ju alltid skönt med 1 h strech och töjning, men har inte riktigt tagit in och verkligen levt mig in i passet till 100%.. Det gjorde jag idag och det blev en jäkla skillnad. Hjärnan stängdes av och all fokus hamnade i att göra alla rörelser för att verkligen känna hur kroppen reagerade på det olika övningarna, inget förhastat utan full kontroll. Även om det slutade med en sträckning i baksida lår så tycker jag att det var en givande timme.

Påvägen hem satt jag och läste alla artiklar om Stefan Liv, vila i frid, och kom återigen på att jag ofta tar saker för givet. Att ta saker för givet tror jag att många gör. Jag skulle behöva stanna upp en sekund och fundera på vad jag har och hur jag värdesätter det. Vårdar jag det tillräcklig med kärlek och omsorg? Har jag sagt till mina närmsta vänner och familj att jag uppskattar dem, hur mycket de betyder för mig, att jag alltid känner att jag kan vände mig till dem när jag behöver stöd? Livet är skört och kan skakas om när man minst anar det. Jag säger hellre fina ord en gång för mycket än en gång för lite.

Så till min fina familj och mina underbara vänner; ni är fina, underbara och kärleksfulla och jag älskar er. Och vad skulle jag vara idag om jag inte hade er påvägen :)

There now, steady love, so few come and don't go. Will you won't you, be the one I'll always know? When I'm losing my control, the city spins around. You're the only one who knows, you slow it down.

Vi ses på hjärtats bar

Kategori: Fundering

När jag går och lägger mig börjar hjärnan bearbeta allt som hänt under dagen. Ofta går jag igenom hela dagen lite snabbt bara för att. Sen efter det börjar jag filura och filosofera. Tankar och funderinger kors och tvärs, huller om buller. Då vet jag att jag kommer nog inte somna på ett tag. Så ligger jag där i sängen under det varma täcket i beckmörkret, eller så mörkt det kan bli när man inte bor på landet. Och då kom jag på att folk förmodligen uppfattar mig som ganska sprallig och fnissig och att det förmodligen inte finns så mycket mer, eller? Jag kan bara tänka mig hur jag hade uppfattat en person som är som jag "gör hon inget annat än att skratta och drar dåliga skämt". Visst jag gillar inte att vara döseriös, för det är jag inte. Jag kan nog inte vara det?! Men såklart, lägger jag manken till så finns det en helt annan sida av mig som nog inte allt för många känner till. Och det är förmodligen inte alla som får ta del av den heller. Det är mycket som rör sig i min skalle, ibland lite för mycket! Nu är det dags att fokusera och stoppa undan lite fniss i byrålådan och spara tills det verkligen behvös.

Jag har redan bestämt mig för att jag måste sätta upp mål, realistiska mål. Jag ska ta skolan på större allvar, vårterminen hamnade på sniskan och det fick jag minsann äta upp. Aldrig att jag sätter mig själv på pottan igen. Jag vet att jag presterar bäst när det verkligen är på gränsen och när det gäller. Dock onödigt att utsätta sig för onödig stress och panik när det inte behövs. Jag ska komma igång med träningen ordentligt, inga "men". Nu är det bara att köra på, jag vet att jag mår 1000 gånger bättre och alla fördelar med träning borde få mig att vilja springa till gymmet utan eftertanke. Jag tror att jag snart har rott hem den känslan. Har börjat träna på morgonen innan skolan, vilket är ett av mina små mål (jag tror på flera små mål så att jag känner att jag uppnår nåt) eftersom att jag kan vara den mest morgontrötta människa. Men vem bryr sig, jag ser ut som ett vandrade lik på bussen på morgonen, men när jag går från gymmet är jag knallröd i ansikte.

Alla kan om dom vill, det finns inom oss. Följ hjärtat så kan det bara bli bra!


This one's for the lonely, the ones that seek and find only to be let down time after time. This one's for the torn down, the experts at the fall. Come on friends get up now, you're not alone at all